Japan
Tänk att vi kom till Japan, vi reste dit i slutet av mars och blev lovade att körsbärsblommorna skulle blomma för fullt. Vi flög via Munchen till Osaka, en resa på ca 18 timmar med byten mm. I Osaka mötte vi våra reskamrater som rest från Stockholm. Vi möttes upp av Markus, vår reseledare och guide. Vi var inalles 17 personer, två ungdomar och deras mamma och resten pensionärer. Vi var mycket förväntansfulla och spända inför de äventyr vi skulle få vara med om på denna rundresa till några av Japans höjdpunkter.
 |
| Körsbärsblom |
Efter lunchen tog vi en promenad i den fina parken i Nara där vi besökte världens största träbyggnad Todaiji, ett tempel som inhyser en enorm Buddha i brons. Både park och tempel var överväldigande, de heliga hjortarna fanns överallt omkring oss och kunde de så snodde de åt sig det som besökarna hade att äta. Det var en härlig vandring men det var kallt. Vinden blåste från norr och tempen gick inte över 5 grader. Efter promenaden rusade flera medresenärer till Uniqlo för att inhandla varmare tröjor.
 |
| Heliga hjortar |
I Nara bodde vi endast en natt så efter frukost gav vi oss iväg till Miho-museet på väg till Kyoto. Miho är ett fantastiskt arkitektoniskt mästerverk med en fin samling konstskatter. Museet är vackert beläget i Shigaraki nationalpark. Arkitekten Pei har verkligen lyckats med ambitionen att få byggnaden att i harmoni samstämma med naturen. För att bygga museet var man tvungna att ta bort flera mycket gamla träd som sedan återplanterades utanför. Endast 15 % av byggnaden syns, resten är insprängt i marken. Miho var mäktigt.
Vägen dit gick genom en tunnel och över en bro. Som sagt är museet insprängt i marken men har stora fönsterytor ut mot en härlig bergsnatur. Här fanns konst från hela världen och från alla tidsåldrar, det var egyptisk och grekisk-romersk konst blandat med japanskt och kinesiskt.
Efter besöket gick färden vidare mot Kyoto och nu hoppades vi på nyutslagna körsbärsträd och lite varmare temperatur. Nja riktigt utslagna var de inte men på gång. Lite varmare men fortfarande en bitande vind. I Kyoto var det åter promenad som gällde, staden ska upplevas genom promenader i dess gamla kvarter med typiska japanska låga trähus. Kyoto är verkligen speciellt, framförallt den gamla stadsdelen Gion. Här träffade vi på geishor på väg till sitt värv, många vanliga stadsbor var klädda i traditionella kläder, främst yngre tjejer i kimonos.
Vart man vände sig fanns tehus, caféer och restauranger. Gränderna var smala och trånga och man kunde riktigt känna den medeltida känslan med samurajer och geishor i gatubilden. I Kyoto kändes det lätt att hitta. Gatuskyltarnas japanska kompletterades med engelsk text vilket gjorde att vi tog oss ut i vimlet under kvällarna för att besöka trevliga restauranger.
Nästa dag var det dags för en ny bussresa ut till en liten lantlig by med halmtakshus. Vi reflekterade redan över de färglösa husen, grå eller beiga med grå eller svarta tak, tätt byggda utan särskild natur. Vi visste ju att japanerna bor litet och trångt men vi trodde nog på gladare toner. Bussturen till byn tog oss längs svindlande bergsvägar med ogenomtränglig och mycket brant skog. Raka höga cederträd blandat med svåra buskage. I byn besökte vi ett museum och fick en inblick i livet på landet i forna tider.
Under vistelsen i Kyoto besöker vi också den mest natursköna delen av staden vid västra bergen som kallas Arashiyama. Detta område har gjort sig känt för sina
zenbuddhistiska anläggningar. Vi promenerade under körsbärsträden till det mest berömda zentemplet Tenryu-ji från 1339 med sin vackra trädgård som anlades av 1300-talets främsta trädgårdsskapare, Muso Soseki, som också anlagt den berömda Mossträdgården Saihoji. Den trädgård vi promenerade i var helt gudomligt vacker där stod estetik och harmoni i förgrunden. Det var stenar, vatten och vackra träd tillsammans med mossbeklädda kullar. Allt tog verkligen andan ur en. Japanerna kan verkligen skapa ett lugn genom sin estetik.
I Kyoto tog vi oss också tid att besöka det stora Shoganslottet, Nijo-Jo där den sista Shoganen regerade innan han åter överlämnade makten till kejsaren. Kyoto var Japans huvudstad under ca 1000 år. Först på 1800-talet blev Tokyo huvudstad då under namnet Edo. Egentligen var Tokyo redan på 1600-talet den viktigaste staden i Japan under den s.k. Edo-perioden.
Under april månad går japanerna man ur huse för att fira in våren. De njuter av nyutslagna körsbärsträd och picknickar i parkerna. I Japan tar man skorna av sig när men går in i de traditionella husen och tempeln. Man tar också av sig skorna när men slår sig ner i parkerna på sina medhavda presseningar, mestadels blå. Vi fick lära oss att japanerna betraktar de sittande parkbesöken som att de är inomhus, alltså - av med skorna. Nu när blommorna lyste i miljontal fanns dessa hanamifirande japaner i alla parker. Hana betyder blomma och mi att se.
Nu var det tid för tåg och inte vilket tåg som helst utan superexpresståget Shinkansen som tog oss till Hiroshima. Hiroshima är en modern stad belägen mellan Hiroshimabukten och de närliggande bergen. Här besökte vi den heliga ön Miyajima med sin helgedom och sina ostron samt den vackra fredsparken mitt i staden. I fredsparken ligger bla atombombsmuséet.
Trots att man visste vad som väntade vid besöket så kom man in i ett slags chocktillstånd. Aldrig mer ska människor behöva utstå den smärta och de kval som dessa bomber gav upphov till. Hela staden utplånades och 170000 människor miste livet. Lägg till detta bomben över Nagasaki där 70000 fick sätta livet till. I årtionden plågades människor av svåra skador och sjukdomar från strålningen och det är inte över än.
Efter dagarna i Hiroshima tar vi Shinkansen och ett lokaltåg till Kanazawa. Denna stad var en tid en av de mäktigaste i Japan, då s.k Daimyo(länsherrar) styrde under Shogan. Även denna stad har gamla fina kvarter men också ett av Japans finaste museer. Detta anses allmänt som det bästa av Japans alla moderna konstmuseer, både för dess utställningar men också för själva museibyggnaden. Arkitektgruppen SANAA har blivit hyllade världen över och har vunnit alla stora priser.
I Kanasawa besökte vi, förutom muséet också ett fint samurajpalats med en härlig liten trädgård och vi fick också tillfälle att delta i en traditionell teceremoni där det gröna teet vispas och dricks under mycket ceremoniella former. Man bugar och dricker och bugar och konverserar.
Oj vilken matmarknad Kanasawa bjöd in till. Fiskar vi aldrig sett stora som små, skaldjur, världens största ostron och mycket mer. Vi åt härliga sushis några tom dekorerade med bladguld.
 |
| Dekadent Sushi |
Åter på Shinkansen på väg till Odawara och varma källor. På vägen stannade vi till på Hakone Open Air Museum för skulpturkonst. Här fanns både Picasso och Giacometti men mest moderna japanska konstnärer- ett mycket fint och intressant besök. Under bussresan, sista biten mot Odawara avtecknade sig Fuji-berget i all sin glans.
 |
| Fuji-berget |
Vi övernattar nu på ett japanskt ryokan, gästgiveriet, som också inhyser en het källa. Här badar vi nakna, damer för sig och herrar för sig. Källorna är varma och miljön är lugn och harmonisk. Vi känner oss rena, avslappnade och hungriga när vi bjuds in till en traditionell japansk middag med både öl och sake. Under natten sov vi på golvet så som de gör i Japan, mjukt underlag och gott täcke.
Detta var perfekt innan vi tog oss an Tokyo som idag har ca 34 miljoner invånare och är världens största stad eller stadsområde.
I Tokyo hade det blivit relativt varmt ca 17 grader och vi kunde nu plocka av de tjocka tröjorna. Efter besöket ute vid de konstgjorda öarna i Tokyobukten tar vi oss an storstadens spännande områden.
Givetvis gällde tunnelbanan som gick kors och tvärs. Det var gröna, blå, gula, svarta, gråa och röda linjer. Den gröna Yamanote gick som en ringlinje. Den första s.k. stadsdelen vi besökte var Ueno med sina fina parker och relativt låga hus. Därefter var det Ginza, Harajuku, Okachimachi, Omotesando och Shinjuku. Vi besökte också platsen för, och passerade, de världsberömda övergångsställena där alla får grönt samtidigt men ingen krockar. Vi åt på små hål i väggen och vi tog oss själva fram i tunnelbanesystemen i jakt på knivar och presenter till barnbarnen.
Vi brukar ju alltid skriva några rader om de viner vi dricker men trots att Japan producerar vin så fanns det få ställen där det serverades. Istället var det viner från Argentina och Chile, Frankrike och Italien som dominerade. Vi drack vid ett tillfälle ett spännande japanskt vin vid namn Koshu. Vinet är gjort på druvan med samma namn. Detta är en inhemsk japansk rosa druva som odlas i regionen Yamanashi som ligger i trakterna kring berget Fuji. Vinet har hög syra och är mycket smakrikt.
 |
| Japanskt vin |
Allmän betraktelse
- många intressanta och spännande höghus men i övrigt rätt trist bebyggelse
- otroliga parkanläggningar där man plockade bort grässtråna och lät mossan vara en del av skönhetsupplevelsen, fantastiskt!
- underbart goda sushis och sashimis
- gott kött att grilla
- annars var maten sådär, sockrat och syrat med märklig konsistens på bla grönsaker
- god öl och whisky samt gott vatten o vänliga människor
- mörka kostymer av samma snitt på de flesta tunnelbaneåkande, främst män
- man sitter tysta på tunnelbanan, blippar i telefonen eller sover
- unga tjejer med märkliga kläder, mycket rych och pysch och extremt långa naglar med pinglor och pärlor
- alla kommunikationer går i tid på klockslaget
- modernt men ändå gammeldags
- massor av personal överallt
- mycket dåliga kunskaper i engelska
- extremt rent land, alla tar med sig sina sopor hem, inget klotter
- allt känns tryggt och laglydigt
- vi tror nog att det bor en liten djävul i de flesta, de verkar bra på att festa
- helt annorlunda land med en annorlunda mentalitet och kultur, så spännande
